Metal Gear Träsk

Metal_Gear_Solid_1_The_Twin_Snakes_Heroes

I helgen gjorde jag ett besök i en av mina absoluta favoritspelserier. Metal Gear. Bortsett från de allra första spelen till MSX2 och NES, äger jag samtliga spelen i serien. Flera gånger.

För mig började allt 1998 när jag lade rabarber på Metal Gear Solid till PlayStation och fick en upplevelse som ritade om kartan för vad ett spel kunde vara. Metal Gear Solid var ett spel som suddade ut linjerna mellan film och spelvärlden och vågade ta kontrollen från spelarens händer genom långa mellansekvenser som rullade ut dess extremt komplicerade story.

Med ena foten i verklig krigshistoria och den andra djupt planterad i det snudd på bisarra, har seriens skapare, Hideo Kojima byggt en alternativ värld där kärnvapenhot och genetiska experiment trängs med ett karaktärsgalleri utvunnet ur en mix mellan Ian Flemming och bröderna Wachowski.

Spelet blev ramen för hela stealth-genren och i rollen som superspionen Solid Snake satt jag som på nålar under spelets tätaste stunder. Det var också otroligt oförlåtande och minsta misstag eller felsteg under spelets smygsekvenser ledde oftast till döden. Normalt sett hade jag kastat ett sådant spel i närmaste kompost (se Devil May Cry), men den nervkittlande storyn fick mig att bita ihop och kämpa på.

Så efter ett läsarmail kring spelets story hamnade jag i Metal Gear träsket igen. Jag hade ju länge funderat på att spela igenom de nya HD-versionerna från förra året och det var alldeles för länge sedan jag spelade den superba MGS-remaken Twin Snakes till Gamecube.

Weekend well spent.