Författararkiv: Andreas Hedbäck

Ett Mecka för spelfantaster

IMG_0011_2

I helgen var vi och besökte Retrospelmässan i Göteborg, precis som föregående år slog man besöksrekord och utanför stog det bra många fler spelhungriga människor än vad Eriksbergshallen kunde svälja. För fjärde året i rad gick mässan av stapeln och det bjöds på spelhistoria som sträckte sig ända till det ljuva 70-talet.

Läs mer

Skräckspel nej tack!

 

Daylight

Daylight

Visst kommer man ihåg när man satt ihopkrupen i soffan och spelade Resident Evil som liten, men med den grafik dagens maskiner kan erbjuda tror jag att spel inom kategorin skräck kommer lysa med sin frånvaro på min hårddisk. Zombie Studios nya skräckspel Daylight lämnade mig med tung andning, svettningar och några riktigt konstiga ryckningar i ena axeln. Då hade jag bara hunnit starta spelet och kladdat runt i den minimalistiska menyn till tonerna av djupa hjärtslag och höga pianotoner.

Läs mer

Färglös act, fortfarande lika mycket disco.

Jag kan inte säga att jag var jättesugen på den nya expansionen i Diablofamiljen, som hängiven spelfantast blev det dock självklart att kasta lite mer pengar åt Blizzards håll. Jag ville det inte, men jag gjorde det ändå.. Diablo III lämnade mig ganska besviken då förväntningarna var skyhöga inför releasen för snart 2 år sedan.

Demon Hunter

Klasserna har fått varsin ny förmåga, Vengence tar kol på de tuffaste av fulingar.

 Diablo III: Reaper of Souls innehåller en rent ut sagt usel ny act med grådassiga färger och fantasilösa monster. Trots detta blev expansionen precis vad spelet behövde, detta tack vare det nya spelläget Adventure Mode. Diablospelen har alltid handlat väldigt lite om storyn och desto mer om farmandet av tuffare utrustning. Adventure Mode reder bot på de problem som många upplevde med detta tidigare, Blizzard har varit smarta här och låter dig göra precis samma sak som tidigare med aningen mer variation och en illusion om ett högre syfte.

Man har spridit ut uppdrag över hela spelvärlden och när du klarat av alla delar i en specifik act kan du gotta dig i lite extra föremål. Detta gör att man slipper hitta dem bästa rutterna och bara springa genom samma del av spelet om och om igen, att du slafsar dig genom samma gamla monster som tidigare glömms lite bort och de små extra belöningar du får här och där är tillräckligt för att hålla dig fast. Du samlar även på dig en ny form av valuta som används för att öppna så kallade rifts, där väntar mer slumpgenererade nivåer med lite tuffare bossar och har du tur kanske du till och med träffar konungen själv.

Crusader

Tillsammans med det nypolerade lootsystemet där saker du hittar faktiskt är användbara för din egen klass är det inte långt mellan uppgraderingarna och det finns alltid något bättre runt hörnet. Den nya klassen Crusader är riktigt rolig att spela, snygga rustningar och taggbollar på pinne har dem också. För dem som är bekanta med Paladinen från Diablo II så är dem i stort sätt samma karaktär.

Disco!

I helvetet är det alltid disco och stundvis fruktansvärt rörigt(på ett bra sätt).

Diablo III börjar genom Reaper of Souls att bli lika beroendeframkallande som sin föregångare, jag kan inte rekommendera det till någon som önskar någon form av kreativitet ur sitt liv.