Metal Gear Träsk

Metal_Gear_Solid_1_The_Twin_Snakes_Heroes

I helgen gjorde jag ett besök i en av mina absoluta favoritspelserier. Metal Gear. Bortsett från de allra första spelen till MSX2 och NES, äger jag samtliga spelen i serien. Flera gånger.

För mig började allt 1998 när jag lade rabarber på Metal Gear Solid till PlayStation och fick en upplevelse som ritade om kartan för vad ett spel kunde vara. Metal Gear Solid var ett spel som suddade ut linjerna mellan film och spelvärlden och vågade ta kontrollen från spelarens händer genom långa mellansekvenser som rullade ut dess extremt komplicerade story.

Med ena foten i verklig krigshistoria och den andra djupt planterad i det snudd på bisarra, har seriens skapare, Hideo Kojima byggt en alternativ värld där kärnvapenhot och genetiska experiment trängs med ett karaktärsgalleri utvunnet ur en mix mellan Ian Flemming och bröderna Wachowski.

Spelet blev ramen för hela stealth-genren och i rollen som superspionen Solid Snake satt jag som på nålar under spelets tätaste stunder. Det var också otroligt oförlåtande och minsta misstag eller felsteg under spelets smygsekvenser ledde oftast till döden. Normalt sett hade jag kastat ett sådant spel i närmaste kompost (se Devil May Cry), men den nervkittlande storyn fick mig att bita ihop och kämpa på.

Så efter ett läsarmail kring spelets story hamnade jag i Metal Gear träsket igen. Jag hade ju länge funderat på att spela igenom de nya HD-versionerna från förra året och det var alldeles för länge sedan jag spelade den superba MGS-remaken Twin Snakes till Gamecube.

Weekend well spent.

Oemotståndliga Hyrule Warriors


När Nintendo lyfte på duken och presenterade Hyrule Warriors, ett Zelda-spel baserad på spelserien Dynasty Warriors, blev jag väldigt förvånad. Varför skulle någon vilja ha detta spel? Dynasty Warriors är ju ögonsvidande superuselt!

Under alla år som jag spelat har Dynasty Warriors dykt upp på mitt skrivbord ett flertal gånger och varje gång har jag avfärdat det efter mindre än en eftermiddag. Att springa omkring på ett slagfält och vispa omkull hundratals arméer borde vara roligt, men inte i Dynasty Warriors. Kontrollen har alltid varit hemsk och spelets story, som baseras på asiatisk historia, matas ut via långa texter.

Dynasty Warriors är en formula vars recept borde ha ändrats för länge sedan.

KANSKE är det nu precis det som håller på att hända genom Hyrule Warriors?

Efter att ha kikat på den ingående Nintendo Direct-videon kring spelet börjar faktiskt t om jag bli relativt sugen på det. Det är något med estetiken och de retrodoftande tonerna i spelet som gör det oemotståndligt. Att Zelda-veteranen Eiji Aonuma andas utvecklarteamet i nacken känns också bra då jag är övertygat att han ger dem en rejäl omgång i klassisk tortyr om de så mycket som ens funderar på att inkludera en massa nonsens.

Hyrule Warriors, jag ger dig en chans. Jag kan inte motstå.

screenshot1

screenshot10

 

Recension: Pure Pool

pure-pool-ripstone-one-key-art-2

Av alla sporter som normalt sett utövas i barmiljö är nog biljard min favorit. Inte för att jag är särskilt skicklig eller på något vis insatt, men för att det finns så mycket utrymme för finlir och förberedelse. Man måste huka sig och bedöma avstånd, gnugga den där blå kuben mot toppen av sin kö, grimasera bekymrat och slutligen gnugga lite mer med den blå kuben.

Under den gångna helgen har jag förfinat dessa moment på den digitala arenan i Pure Pool till PS4 (och PC). Detta spel går rakt på sak och innehåller precis vad som yttras av dess titel. Biljard i dess renaste form. Att säga att detta är det snyggaste biljardspel jag någonsin sett säger kanske inte så mycket, om ens något, men det första som slår mig när jag för första gången startar spelet är hur läckert det ser ut.

Ljus reflekteras på ett realistiskt sätt över spelfältet och grafiken är på sina ställen snudd på fotorealistisk. Kanske inte så konstigt då all kraft kan läggas på att rendera ett enda biljardbord, men ändå värt att nämna då teknik-must sällan prioriteras i denna genre av spel.

Screenshot_-5

Spelets kontroll är lätt att förstå och tack vare ett avskalat användargränssnitt är det inbjudande även för ovana spelare. Sikta och stöta gör man med de analoga styrspakarna och dynamiska linjer på spelfältet hjälper dig att förutse biljardbollarnas bana. Ett antal spelvarianter finns att välja på som 8-ball, 9-ball samt mindre utmaningar som testar din skicklighet på olika sätt.

Pure Pool stödjer inte helt oväntat flera spelare, men har också ett system som lär sig hur du och dina vänner spelar så att du kan spela mot en AI-version av din kompis för maximal förnedring. Ett rankingsystem ser också till att ditt motstånd är på någorlunda samma nivå och i takt med att du stiger i rank får du tillgång till fräsigare biljardköer att vifta dina motståndare i ansiktet med.

Spelets soundtrack nästan uteslutande sömnig jazz, vilket lyckligtvis går att stänga av i spelets något luddiga menyer. En annan luddig detalj är flödet av text i spelet övre vänstra hörn, vilket konstant talar om när någon kommer online i spelet. Även om du inte ens har personen på din vänlista. Vem tyckte att detta var en bra idé? Spelets AI-motståndare är ibland lite väl långsamma och tar ofta lång tid på sig mellan stötarna av någon anledning vilket leder till viss irritation.

Pure Pool är alltså ganska precis vad det heter. Bara Biljard. Inget annat. Har du som jag en förkärlek till dessa avkopplande typer av spel så tycker jag att du bör kika närmare på det. Är du dessutom en biljardspels-fanatiker (finns ni?), vågar jag nästan lova er att detta är det bästa hittills. För vad det är värt.

Betyg: 3/5

Plus: Läckert, lättillgängligt och kul att spela med vänner. Prisvärt.

Minus: Långsam AI. Sömnig presentation.

Pris: Ca 100kr

 

 

 

20140804-195408-71648277.jpg

Unik PS4 gick under klubban i kärlekens namn

Den gångna veckan har som de flesta vet präglats av Pridefestivalen och dess uppdrag att belysa en ökad öppenhet och respekt för olika typer av sexuella läggningar och kärlek i allmänhet.

Detta tycker vi självklart är toppen och dessutom superviktigt för en fortsatt utveckling av ett modernare samhälle. Därför blev vi extra glada när det uppdagades att RFSL och prylsajten Webhallen tagit fram en PlayStation 4 med toksnygg motivlack i regnbågsfärg.

Under Pride-veckan såldes denna unika PS4 på en välgörenhetsauktion för hela 28 300kr, vilket skulle räcka till ungefär elva tråk-svarta standardmaskiner.

Hela summan går nu oavkortat till RFSL Newcomers som jobbar med att hjälpa asylsökande, papperslösa och nyanlända hbtq-personer.

Alla förtjänar vi att få vara precis vem man vill och få världar ger oss möjligheten att förverkliga detta som spelens. Må det vara den karaktär du skapat eller communityn du är en del av, spel är till för alla och alla får plats.

Peace Out.

Ett extremt habegär infinner sig

17a4_nes_controller_case_iphone

Normalt sett är jag emot att klä sin telefon i skal som gör den både klumpigare och plastigare, men efter att ha sett denna juvel i min Twitter feed infann sig ett habegär hos mig som få saker kan frambringa.

Tydligen har Nintendo vid något svagt ögonblick släppt ett licenserat iPhone-skal i form av en NES-kontroll. Med riktiga knappar och allt. Värst av allt är att det verkar vara slutsålt precis överallt. Livet är nu extra hårt och drömmen att telefonera med en spelkontroll är tillsynes väldigt långt borta.

Vet du vart man kan få tag på ett? Har du ett? Jag är svag. Så svag.